Hemma igen efter ännu en helg i fjällen. Fredagens bilresa kryddades med en händelse som tagen ur en film. En händelse som väldigt många tar för givet att det är jag som står bakom. I allafall om man ska tolka alla kommentarer som ramlade in på Facebook. Men den här gången var det inte en ”Elin-grej” utan en ”Leffe-grej”.
Vi svängde in hos några vänner för att dricka kaffe. Leffe parkerade bilen utanför deras hus på uppfarten som är ganska brant. När vi sedan sitter inne och dricker kaffe med ryggen mot fönstret så säger Niklas som sitter mitt emot oss på härligt äkta Kalix-mål: ”Är det eran bil som far där”. Det tog någon sekund innan vi vände oss om och fick se vår vita passat som rullade baklänges mot den branta slänten och skogen. ”Jäklar – hundarna- tänkte jag”, medan Leffe sprang ut. Han hann aldrig fram utan bilen gled ner i skogskanten.
När jag konstaterat att bakrutan inte hade krossats av något träd och att hundarna mådde bra så kunde man inte annat än skratta åt eländet. För det hela var minst sagt komiskt. Olle hjälpte till att dra upp bilen och det visade sig att några saker har lossnat under bilen och att kofångaren bak är trasig samt lite andra saker som baklyktsglas och krokig dragkrok.
Nu får Olle sätta upp en P-skylt på vår lilla parkering. Det är avverkat och klart!
🙂
Linus rusar ut med Olle bakom sig som passar på att ta den här bilden.
Det är en ganska lång bit som bilen har rullat. Foto: Olle D
Bogserhjälp för att dra upp bilen som ”hängde” i bak- och framändan.
I morgon ska bilen in på verkstad för att skadorna ska undersökas och delar ska beställas.
Om man bortser från den ”lilla” incidenten har vi haft en bra helg. Vädret har inte varit toppen hela helgen. Vi har haft en del regn och dis. Någon fågel i säcken blev det inte. I går hamnade vi bakom några jägare som sköt framför oss. Det är aldrig roligt att gå efter någon. Men hundarna jobbade på bra och vi hittade tjäder – men de var inte inom skotthåll.
Lördagskvällen bjöd på god middag hos Linda och sedan mys i husvagn.
I morse gick vi ut vid sju-tiden för att hinna med en liten jaktrunda innan vi skulle hem. Området vi valde var fågeltomt så när som på en singelripa som vi bara hann se bakdelen på när den flög iväg några hundra meter framför oss. Synd, men så kan det vara i bland. Stacie har dessutom börjat löpa, så nu kan vi inte köra henne så hårt. Boy jobbade på bra i dag, men kom som sagt var inte för fågel.
/Elin
Synd att jaktlyckan inte var med er denna gång, men säkert har ni haft sköna dagar i allafall 🙂
Ja, vi har haft det bra. 🙂