Vädergudarna har bjussat på riktigt höstväder de senaste dagarna. Det är mulet, grått och framför allt regnigt! I dag har jag faktiskt uppskattat regnet. Man kan med gott samvete kura inne utan att känna att man måste ut och göra en massa. I morse gjorde jag upp eld i kaminen och det kändes mysigt. Jag längtar efter de mörka höstkvällarna då man återigen kan börja tända en massa stearinljus inne. I love it!
I helgen var jag i fjällen för att vara med på den årliga ripinventeringen. Tidigt på lördagmorgon samlades vi alla för att inta fjället. Det var ett riktigt trist väder, men temperaturen var ljuvlig för hundarna. Men regnet hade jag klarat mig utan. Jag hade bara med mig Stacie ut. Boy huserade hos Johan och Linda under dagen. Han var minst lika sliten som Stacie på kvällen efter dagens upplevelser. (Tack för hjälpen Johan och Linda!).
På den linje som jag gick tillsammans med Micke såg vi en del fågel. Bland annat en större kull. Jag har inte koll på hur sammanställningen från alla andra ser ut. Men jag hoppas att vi har en god föryngring i år.
Jag var hur nöjd som helst med min prestation under lördagens knatande i 2,2 mil. Flåset är något helt annat nu. Men kroppsligt är det som det brukar – något som kändes på söndagen – jag var helt slut i kroppen. Värktoppar som var lika höga som mouint Everst.
Micke med pointrarna.
Lunchdags!
Stacie lekte med en lämmel – det straffar sig. Hon
fick ett bett. Men tror ni att hon lärde sig något av det!
Nä, inte!
Johan messade den här bilden. Man kan väl lugnt säga att Boy hade det
skönt. Här ser han tecknat med Betty och Qikkan i sängen.
En av kvällarna i fjällen var jag ute och fiskade tillsammans med Uffe. Jag trodde först att jag hade fått ett bottennapp, men när nappet flyttade sig uppför strömmen insåg jag att det nog inte var en stor stock. Det visade sig att det var en sjukt stor öring som hade nappat. Jag kämpade febrilt med att försöka få in den mot stenen. Uffe, som hade vadarstövlar, nådde inte ut till fisken eftersom det var för djupt.
Efter 10 minuters trilskande med bjässen så drog den ned i den kraftiga strömmen. Det tjöt nästan ur rullen när han drog ut linan. Jag kämpade som ett tok men till slut slet den sig. Gissa om jag var förbannad! Framför allt när man hade sett fisken på nära håll hur jäkla stor den var. Uffe uppskattade att den var över 2 kilo! *grrr*
/Elin