Vilken underbar härlig dag det är i dag. Jag har varit ute på en träningsrunda med hundarna i skogen. Blå himmel och strålande sol. Det var en magisk känsla att sakta skidra fram medan hundarna jobbade framför mig med att söka efter pippifåglar. Föret är inte det bästa. Snön är dyngblöt och man går igenom på sina ställen. Det lär nog inte dröja länge innan den är borta.
I helgen har min bror och hans familj varit här. Vi gjorde en kort tur med skotern till en närliggande äng här i byn, på grund av det taskiga skoterföret. Men man behöver inte alltid åka långt för att det ska vara härligt. Huvudsaken att man kommer sig ut. Vi grillade korv och käkade lunch ute, tillagad över öppen eld. Barnen roade sig med att köra en hel del skoter.
Mys framför brasan.
Charmig gammal ladugård som hör till …
… den här gården.
Det har verkligen märkts att Fly är borta. Hennes plats har ekat tom här hemma. Lördag morgon var saknaden stor när morgonbestyren skulle göras. Samma sak när vi har lagt oss. Fly har i alla år haft samma rutiner varje kväll. Hon har kommit fram till min sida av sängen. Sagt godnatt på sitt eget lilla vis med att lägga upp huvudet bredvid mig och därefter har hon kravlat sig under sängen för att sova under oss. Jag saknar ljudet av hennes tassar när stökar på under sängen.
Jag har även märkt på settrarna att de söker efter henne. De sneglar åt det håll där hon brukar befinna sig på gården. Boy stod häromkvällen på bron och väntade, i vanlig ordning, på att Fly skulle komma när vi skulle gå in. Men ingen Fly kom.
Det tar nog ett tag innan man vant sig.
