Jag avskyr de här dagarna, då värken väcker en med en brutal råhet. Grannen tittade in på förmiddagen och konstaterade att jag såg för jävlig ut. Jävligheten syntes med andra ord även på utsidan och inte bara på insidan, som den så ofta gör. Att leva med värk är inte synligt alla gånger. Har man ett brutet ben så ser folk det och har större förståelse. Att leva med ”osynlig” värk är inte lika lätt att se eller förstå.
Efter ett gäng piller klädde jag på mig och begav mig ut med hundarna i skogen. Att röra på sig kan många gånger lindra. Man ökar blodcirkulationen i muskulaturen.
Nu känns det lite bättre.