I dag har det gått åtta veckor sedan operationen. Åtta långa veckor. Läkningsprocessen har gått bra, tror jag. Det känns då bra. De senaste veckorna har varit mentalt lättare än de första då jag inte kunde göra någonting. Jag var sjukskriven 4 veckor och hade därefter 2 veckors semester. Och tur var väl det, för jag tror inte att jag hade kunnat sitta långa perioder under de veckorna.
Det har varit mycket lättare de senaste tre veckorna. Då började jag klara av att köra bil igen. Tidigare har de ihopsydda musklerna krampat så fort jag har suttit i bilen. Men nu går det bättre. Längre bilturer kräver dock bensträckare. Jag kan också ta längre promenader i terräng. Det har blivit ett par bergsturer i närområdet. Skönt mentalt! Och framför allt har jag kunnat börja med lätt jogg som var okej 6-8 veckor efter op.
Jag har dock inte joggat jättelånga sträckor och jag har inte tagit i, men jag tycker mig ändå känna en enorm skillnad och framför allt är det torrt! Vissa stunder har jag känt en tyngdkänsla nedåt, men det har inte gjort ont och det har inte blivit värk efteråt. Jag törs inte ta ut någon seger i förskott, men jag börjar försiktigt tro att det här kan sluta riktigt bra. Det gäller bara att skynda långsamt – och det är ju som många vet, inte min starkaste sida. 🙂
I går kunde jag äntligen ansluta till skategruppens träning. På schemat stod myrintervaller. Jag tog det väldigt lugnt och gick lite grann på myren samt hejade på de andra. Jisses, så sugen man blev på att få kötta på i hårda intervaller. Jag längtar tills jag kan göra det. Men där är jag inte än. Kort myrpromenad var kännbart senare på kvällen.
I dag plingade det till i mobilen och jag fick ett sms från 1177. Det innehöll länken till en enkät från kvinnokliniken där jag ska tala om hur jag har mått efter operationen. Den är väl i sig bra. Men det är ganska skrämmande att det inte ska vara någon efterkontroll för att se hur allt ser ut. Man blir liksom lämnad på egen hand.
Jag har instruktioner och riktlinjer fram till 6-8 veckor efter op. Men sen då? Jag vill ju veta när jag kan börja belasta mer. När kan jag åter börja med träning som involverar magen, när behöver jag inte längre vara rädd för att skapa tryck ned i bäckenet?
Vid operationen sa läkaren att jag skulle undvika träning där magen involverade under en lång tid framåt. Ingen stakning, inga rullskidor osv.. Ja, men hur lång tid är en lång tid?
Självklart känner jag hur jag mår i kroppen och vad jag pallar med. Men jag vill trots det ha någon sakkunnig som kan ge en ok-stämpel i rumpan att musklerna har läkt ihop och att det inte är någon risk att jag sliter upp ärret vid belastning..
Jag får helt enkelt ta saken i egna händer och söka svar på sjukhuset eller hos någon fysio.
Hur som helst så är jag så glad att jag tog tag i mina besvär och sökte vård. Det har varit och är en lång väg tillbaka, men det är så värt det om resultatet blir som jag tror det blir. Känns i allafall lovande.
Jag tänker vara aktiv i många, många år till och längtar efter att få vara det med en hel kropp som jobbar med alla muskler! Men nu först har vi ett par härliga jakthelger framför oss både i skogen och på fjället! Ska bli så skönt att kunna göra lite mer än vad man gjort i sommar!