I dag skulle det egentligen vara min första semesterdag – men istället är jag sjukskriven månaden ut. Jag hade sett fram emot en sommar med minst en tälttur på fjället och kanske en resa till Norge. Jag inser att det får bli en annan sommar. Tältturen kan jag ta i samband med jakten senare i höst, men Norge får nog vänta.
Det har snart gått 11 dagar sedan operationen. Fyra dagar återstår av totalvila i soffan med endast korta ståperioder. Jag vet att jag inte kommer att kunna vara fullt rörligt dag 15, men jag kan i allafall börja röra mig lite mer. Och framför allt så kan jag gå ut i skogen och fylla mina lungor med skogsluft och låta naturen ge mig sinnesro.
Den största utmaningen den här perioden har varit det mentala.
Jag är van att vara i gång. Jag måste träna och röra på mig för att må bra samt för att inte värken och problematiken från whiplashen ska bli värre. Både nacken och bröstryggen har protesterat rejält av allt soffliggande med ökad värk och huvudvärk som följd.
Jag är van att klara mig själv och ogillar känslan att andra ska behöva passa upp mig. Det är också något som jag har fått öva på under dessa dagar.
Jag känner mig lite stressad över att konditionen och den form jag hade innan operationen sakta tynar bort dag för dag. Men jag vet också att den kan byggas upp. Men ändå. Försöker tänka att detta är bara några veckor på året. Att det kommer fler somrar. Att jag har en lång och härlig höst att se fram emot. Jag börjar längta efter jakten. Att få ge mig ut i skogen och på fjället med hundarna.
Det som har varit bra med att bli tvingad att ligga still under en längre tid är att jag har gått ner i varv rejält och återhämtningen gynnas efter en intensiv vår. Det har varit behövligt!
Hur mår då kroppen fysiskt efter operationen?
Jag är förvånad över att jag inte har haft mer ont än vad jag har haft. Det är nästan så att jag önskar att jag hade haft mer värk för att bli påmind om att inte göra hastiga rörelser. Det känns att musklerna och nerverna som har sytts ihop blir ansträngda väldigt fort när jag har stått upp. Det stramar och värker samt strålar en hel del.
Jag vågar inte ta ut någon seger i förskott men jag kan inte låta bli att längta efter att få känna hur kroppen känns och svarar senare i höst när jag kan trycka på lite mer under ett träningspass. Hur kommer kroppen att fungera när den nu har betydligt fler muskler i bäckenbotten som den inte har haft tidigare. Hur ska musklerna som under 24 år kompenserat detta fungera? Det blir spännande!
Kanske räcker den här operationen. Kanske inte.
Det återstår många veckor innan jag vet det. Ytterligare två veckor ska gå innan jag får börja lyfta mer än 4 kg. Jag får fortsatt inte använda bålen. Får börja med lite promenader och kan simma crawl om jag vill. Dock inte bröstsim. Efter 6-8 veckor kan jag börja med lätt jogg men ingen stakning. Det innebär att jag kan glömma rullskidor på väldigt länge.
Jag lägger upp planer för rehabträningen och sätter upp nya mål att sikta mot.
Det kan bli bra det här!
Gäller bara att hålla ut och lyssna på kroppen!