Det slog mig häromdagen att jag inte minns hur det känns att vara smärtfri. Jag kommer inte ihåg känslan i kroppen innan olyckan. Känslan av att vara totalt utvilad när man vaknar på morgonen. Känslan av att ha en problemfri nacke. Känns ganska k o n s t i g t..
Åren går. Smärttröskeln höjs. Man anpassar sig. Nöter och formar om. Accepterar delvis och fightas. Gläds när man hittar metoder som lindrar och förbättrar.
Tacksam.