Jag har haft en fantastisk träningsdag på fjället i går tillsammans med Boy. Åkte ut med Uffe och hans hundar. Solen visade sig under dagen och termometern bjöd på cirka 12 minusgrader. Det var som upplagt för en underbar utedag. Och underbar var vad dagen blev.
Boy, som förra året började söka på tok för stort och gärna för sig själv mellan varven, visade mig att vi åter är på banan igen. Jag har slitit mitt hår, lagt ner åtskilliga träningstimmar med honom och plötsligt fungerar allt. Det är en underbar känsla. Han sökte som en gud på rätt avstånd och med fin reviering. Höll god kontakt. Att vi sedan fick till ett helt okej fågelarbete tillsammans gjorde ju inte helhetsupplevelsen sämre. Jag var så jäkla nöjd när jag åkte hemåt så det går inte att beskriva.
Det känns som om vi är på väg åt rätt håll igen. Att vi är där vi var när han var yngre. Detta visar att man aldrig får ge upp. Det är bara att nöta på. Men än har vi massor av arbete kvar innan allt är tipp-topp. Och så får man inte glömma bort att hundträning går som en berg- och dalbana. I bland går det uppåt och sen bär det av nedåt igen för att gå uppåt sen. Men man får njuta så länge som det går bra. Bakslag kommer alltid i någon form.
Även Uffe fick ett par fågelarbeten med sina hundar, så det vart en lyckad dag för oss båda.
Här är några bilder från gårdagen:
[nggallery id=26]
/Elin