När jag var liten var det alltid pappa som kokade knäck. Jag minns hur mycket jag tyckte om att stå vid hans sida och se honom fylla formarna med den kletiga och segsöta smeten. Även jag hjälpte till lite.
Hos oss har det blivit så att det är alltid jag som gör knäck. Linus har fått bistå med allt mer hjälp ju äldre han har blivit. I år fick han sköta det allra mesta. De blev så där onödigt goda. Så det är risk för ilande håliga tänder.
/Elin